CHEERS DARLING

När jag gick i 9an på högstadiet bajsade jag på skolan. Jag gick dit när jag kände för det. Jag gjorde det som var tvunget till att göra. Lade ner lite tid på det jag tyckte var tråkigt, lade ner mycket tid på det jag tyckte var roligt. Kort och gott, jag var sjukt skoltrött. Alla i min klass var så betygskåta och riktigt jävla snillen i varje ämne. Dom tittade på mig som om jag vore korkad, vilket jag också trodde att jag var. Men allt som fanns i deras huvuden var vilket betyg dom fick. Vilket betyg hon fick. Vilket betyg han fick. Vem som har bäst betyg i klassen. Vem är bäst i matte? Vem är bäst i gympa? Och sist men inte minst.... vem har sämt betyg i klassen? Varför ska man lägga ner intresse på någon annas betyg när det inte har någon betydelse för någon annan. Jag är trött på att livet är en tävling. Mest trött är jag på denna jävla betygstävling i skolan. Visst, jag jämnför  mig ofta med andra för att få bekräftelse om jag är bra eller dålig. Men, det är inte nödvändigt, dock gör jag det aoutomatiskt. Jag sätter högre, högre krav på mig själv. Så högra krav som jag vet själv att jag egentligen inte är kapabel till. Men om hon kan, så kan jag. Jag gillar inte det. Alla är bra på sitt sätt. gud vad jag låter klychig nu, men så är det faktiskt. Jag måste sluta jämnföra mig med andra. Det är inte rättvist. Andra människors resultat ska inte angå mig. Jag ska i framtiden bara tävla med mig själv.