CHEERS DARLING

allt känns mer eller mindre jobbigt nu. Sömnlösa nätter och högar med plugg som räcker ända upp till raket i mitt rum. Har bitit ner mina naglar, igen. Tyvärr, jag har för mycket plugg jag hinner inte gå till skolan.

Jag tvivlade aldrig på att någonting skulle gå ut över Robin. Han visste redan när jag började skolan igen den 23 augusti att skolan går före allt. Så måste det förbli, eftersom det handlar om min framtid. Men nu är vi här endå. Där jag trodde att vi aldrig skulle hamna. Att jag aldrig ringer, att vi aldrig ses. Men det är inte bara jag som kan ta skulden för att våra dagar totalt krockar med varandra och allt resulterar till att vi inte kan ses. Jag kan ses efter skolan. Det kan inte han. Jag kan inte ses på kvällen. Det kan han.

Det är inte bara svårt för dig Robin. Det är svårt för mig med. Fan. Om jag kunde styra tiden hade vi kunnat ses i evigheter! Men nu har jag bara den tiden jag har att jobba på, och allt går till skolan. Tyvärr. Men så liten är tiden. Jag har ju kanppt tid att gå till skolan eftersom jag har så jävla mycket att plugga till. Så. Varför sitter jag här då? Slösar bort min tid på en jävla blogg. Jo, för att jag måste få ur mig allt.