CHEERS DARLING

hemma igen. Efter att ha vandrat hem i sex minusgrader!! Idag var det jobb mellan 15 - 19. Vilket betyder att jag inte får någon rast. Är just nu i sen sådan där röd vecka som vi kallar den, & har under denna vecka mycket lätt för att bli jätte anfod och trött efter att ha ansträngt mig ytterst lite. Även om det var lugna gatan på jobbet idag så stressade jag endå upp mig när jag skulle packa hissen 100% full och sedan gå ner i källan för att tömma sopporna. Ställde mig upp skit fort & kännde liksom hur jag domnade bort. Det liksom svartnade till framför ögonen på mig och jag kunde inte hålla ryggen rak. Allting slutade liksom fungera typ. Höll på att svimma. Sanna tvingade mig att sätta mig ner på en stol och hon var nästan mer orolig för mig än vad jag var. Drack ett stort glas vatten, åt en cheese, sen var det bara att dra ner till källaren. Egentligen vågade inte Sanna släppa ner mig i källaren själv om jag skulle svimma utan att få någon hjälp så hon erbjöd att jag kunde ta hennes mobil så jag kunde ringa om det skulle hände någonting: frågan är bara hur man ringer på hjälp när jag svimmar? men det var i alla fall en gullig tanke.

Slutade jobbet och skynda mig hem för att göra iårdning vardagsrummet eftersom Linda, Linn och Anna skulle komma på besök. Vi skulle smälla ihop en middag. Målade en liten karta till Linn och Anna till närmaste matbutik och så gick dom iväg för att köpa tomatsås till pastan. Tillbaka kom dom efter dryga halvtimman med massa chips och gott. Vi dukade fint och tände ljus. Sen bar det iväg till mölndal på krök. Körde en lam "jag har aldrig..." sen åkte alla vidare till en annan "fest" i Örgryte som visade sig vara Nicolas Sandberg. En gammal god vän. Han hade panik upp till öronen. Alla var dyngraka. Hittade en liten Frida där inne (robins lillasyster). Även min gamla fotbollskompis Mathilda var där. Nicolas var skit sur för det var någon som hade vridit om deras backspegel  & "en viss person" hade ringt till Linn och sagt att det var okej att vi tog med oss 10 stycken, och det var en ren lögn. Sista spårvagnen för mig skulle gå om 10 minuter, så jag såg ingen anledning att stanna. Dessutom kunde vi inte bara lämna dom andra som inte fick komma in. Sprang omkring i stan och letade desperat efter en buss som skulle gå hem till Robin (SOM BOR TYP UTE PÅ LANDET!!! ÅHHHÅÅ!) tillslut gav jag upp och gick hem från Nils Ericsson... en jävla bit. speciellt när det är sex minusgrader ute.

Imorgon är jag ledig, och det är guld värt!
MAKE LOVE / CAROLINA