CHEERS DARLING

Nu kör jag igenom en rejäl uppdatering eftersom jag inte har updatert på länge. Och jag vill inna jag börjar skriva om mitt otroligt intressanta liv (not) poängtera att den här bloggen är du aldrig tvingad till att läsa. Den är först och främst gjort för mig sjäv, för att jag själv ska kunna kolla igenom den och minnas mitt liv som går. Den är även gjord för mina föräldrar och vänner. När jag bor hos pappa i en månad vill mamma hålla koll på vad jag gör och då kan hon läsa här! detsamma med mina vänner, vissa kanske man inte träffar så ofta än andra & då kan det vara intressant för dom man inte träffas så ofta att läsa här och se vad jag pysslar med om dagarna.

Nåväl. just nu står min skoltidning i centrum. Hoppas på att det blir ett kanonresultat! Jobbar tillsammans med abitiösa människor, så detta borde inte misslyckas. Läser som en galning om Tunisien. Åker utomlands med Robin utan föreldrr för första gången och känner mig tryggare att veta mycket om landet innan jag åker dit. Om det skulle hända någonting så har jag ingen vuxen att vända mig till. Människorna där pratar ju bara arabiska och franska. Men jag känner mig mycket väl förbered. Pratade med en kille på jobbet som var där med sin tjej förra året. Dom var supernöjda med deras resa dit. Jag har ju varit lite ängslig över hur jag ska bli bemött av dom manliga araberna. Har ju hört att dom ska vara rätt respektlösa och ta på tjejer trots att en kille är i närheten, men enligt min arbetskamrat var det ryktet kanske kryddat. Har även löst upp en liten knut ur mitt hjärta. Kännde mig lite ensam & lämnad och såg ingen annan mognare lösning än att prata ut om det. Så jag ringde Amanda och sa som det var. Känndes verkligen som om hon förstod mig och jag vet ju att vi alltid kommer höra ihop och att vi ALDRIG kommer tappa kontakten. Men ibland känns allt jobbigt och vi ses ju aldrig mer. Men efter det samtalet släppte stenen från magen lite. Trivs mycket bättre på jobbet nu mera. Känner mig mycket självsäkrare och vågar ta lite mer plats. Känns bra helt enkelt. Just nu ser jag bara fram emot helgen som kommer vara späckad med roligheter!! Först 18årsfest hos frida för att fira amanda & frida. På Lördag blir det en till 18årsfest för en annan Amanda. sen på söndag blir det bakisdag.... trodde jag. Bakis förlir jag säkert, men jag får stå ut med det, ska nämligen på släktkalas. Nu börjar Johanna (=pappas sambo) jobba efter 6 månaders mammaledighet. Hon vet inte riktigt vart Axel (=min 1åriga lillebror) ska ta vägen när hon är på jobbet eftersom Axel inte har fått någon plats på något dagis ännu. Eftersom jag kommer jobba med min skoltidning i tre veckor så kan jag jobba hemma någon dag och samtidigt passa Axel... den lilla skiten. Han är så go. När man tittar på honom vill man ju bara gå och göra barn typ. När jag var hos pappa och skulle packa alla mina kläder för att åka till mamma var axel i mitt urm och härjade omkring ålandes på golvet (han kan inte gå än!). När jag kom hem till mamma och skulle packa upp allting hittade jag en liten napp som axel hade lagt ner i min väska när inte jag såg. Så gulligt. Så här ligger nappen hemma hos min mamma, på mitt nattygsbord. Tänker på min lilla snorunge varje gång jag ser nappen och ler. Åh! min lillebror är bäst i hela världen!