02.19

som sagt, skickar jag sms till pappa lite då och då. Även om jag vet att mobilen ligger hemma, i vårat kök och pappa kommer inte svara. Trots det, skickar jag sms till honom, för att det känns lite lättare att andas då. Lite lättare att leva. Lite lättare.

"Idag har jag lyssnat på rosen i sevilla, läst pluras bok och tänkt på dig. Grät av glädje idag när johanna berättade om ditt livstecken idag! Axel blev jätteorolig och skrynklade ihop ansiktet. Men klappade mig på benet som tröst :-) hallå! Kom hem snart pappa! Puss"


Godnatt


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0