5 Januari

tillbaka på ruta ett. Dom vet tydligen inte ens till 50% att det är hjärninflammation. Vad är det då? Vad är det som händer med min pappa? Sjukdomen gör honom till ett monster och jag är så fruktansvärt rädd för det där monstret som spökar i pappas kropp. Varje dag är en jävla pina. Hela tiden sysselsatt för att inte behöva gå omkring och tänka på det värsta, som faktiskt kan hända. Men, vad om än händer så bär jag på pappas bruna ögon, med stolthet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0