en resa genom ensamheten
Jag vill ju bara luta mig tillbaka och läsa dom 30 minutrarna jag har på bussen på väg ut till Robin. Men blir alltid störd av det ena eller det andra. Denna gången var det en lite fröken som förmodligen kommer vara döv imorgon. Hon lyssnade på så jävla hög musik att jag först trodde hon hade på högtalare. Inte ens bussens motor kunde tona ner oljudet som skrek ut i hennes hörlurar, 50-cent, sean banan, Pitbull eller vad fan det nu var hon lyssnade på. Jag kommer ju aldrig få läst den där boken, fast det kanske är bra det. Jag älskar den!
MAKE LOVE / CAROLINA
Kommentarer
Trackback
