23.08

Vet ni? När jag tänker på den värsta perioden i mitt liv, mår jag bra. Jag trodde aldrig någonsin skulle kunna åka förbi Sahlgrenska sjukhuset igen, utan att totalt bryta samman. Pappa låg nersövd i 12 dagar. Under dom 12 dagarna visste inte jag om jag någonsin skulle få se min pappa vid liv igen. För man vet inte hur lycklig man är över att ha något, förens man har förlorat det. Den vackraste studen i livet var den när jag fick reda på att min pappa hade vaknat och att viruset inte längre var livshotande. Jag har aldrig uppskattat det lilla, så mycket som jag gjorde då. Därför mår jag bra av att ibland tänka på dom där dagarna, i början på januari. Det har snart gått ett år, och jag minns varenda dag, varenda timme, vart enda ord under dom första veckorna i januari.

Godnatt, imorgon ska jag övningsköra.
MAKE LOVE / CAROLINA

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0