Jag har upplevt dig, jag kan inte bara släppa dig.

När man står i kulisserna, för att precis inta scen. När nerverna i hela kroppen ligger på helspänn. Kroppstemperaturen ökar. Andas in, och andas ut. När man står vid bergskanten och börjar långsamt räkna nedåt. Vill egentligen aldrig våga ta steget, för att jag är så fruktansvärt rädd för att det ska ta slut. En rak höger som jämnar mig med marken, och så måste man samla all den där jävla kraften som är så jävla tiderövrande för att över huvudtaget kunna lufta huvudet från marken. Det var inte meningen att du skulle stå där, precis framför mig. Men nu gjorde du det. För bra för att ens finnas på riktigt. Jag har upplevt dig, och jag vet att jag kommer ha svårt att acceptera att bara låta det här rinna ut i sanden utan ett försök. Utan att chansa. Nu står jag där i kullisserna, för att precis inta scenen. Nu står jag där vid bergskanten och börjar långsamt räkna nedåt. Kroppstemperaturen ökar. Andas in, och andas ut. Jag chansar och hoppas på att det blir en bra föreställning, och att jag landar mjukt. Här har du mitt hjärta. Hoppas du vill ha det.

MAKE LOVE / CAROLINA

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0