FIIIIIRE!!!!
Jag började jobba på när jag var 16 år. Sena kvällar efter skolan, helger och lov. Det var inte förrens efter gymnasiet som jag verkligen började trivas med mina arbetskamrater. Med åren har vi verkligen blivit ett härligt gäng som inte bara steker hamburgare tillsammans, utan också super oss själva under borden tillsammans.
Trots det finns det personer som häller salt i såren. Som inte bryr sig hur folk runt omkring dom varken mår eller säger. Som endast bryr sig om sin egen kariär, pengar och liv. Tro mig, jag har flera gånger kännt mig oerhört oduglig, förd bakom ljuset och lurad i många sammanhang. Det tar på psyket. Det tar på psyket att igentligen vart enda minut utav din tid sitta i stand by att bli inringd. Dag som natt. Det tar på psyket att få jobba i två veckor med för små skor och INGEN varken bryr sig eller orkar göra någonting åt det. Det tar på psyket att dina värdefulla injobbade timmar, inte stämmer överens på lönespecifikationen och har helt plötsligt blivit färre?! Det tar på psyket att ALDRIG veta hur ens schema kommer se ut nästa månad, kommer jag få in tillräckligt med pengar? Det tar på psyket att ena dagen börja sitt pass klockan 06 på morgonen och andra dagen börja 15 och jobba till 21. Det tar på psyket att den personen man ska lita på till hundra procent pissar på en rakt i ansiktet, för dom kunde inte bry sig mindre. Det tar så mycket på psyket att jag idag, 29 Februari 2012 säger upp mig. Jag orkar inte mer. Jag orkar inte en enda instämplad minut på det stället mer. Tack för 4 år. Tjoföljt.
MAKE LOVE / CAROLINA
Trots det finns det personer som häller salt i såren. Som inte bryr sig hur folk runt omkring dom varken mår eller säger. Som endast bryr sig om sin egen kariär, pengar och liv. Tro mig, jag har flera gånger kännt mig oerhört oduglig, förd bakom ljuset och lurad i många sammanhang. Det tar på psyket. Det tar på psyket att igentligen vart enda minut utav din tid sitta i stand by att bli inringd. Dag som natt. Det tar på psyket att få jobba i två veckor med för små skor och INGEN varken bryr sig eller orkar göra någonting åt det. Det tar på psyket att dina värdefulla injobbade timmar, inte stämmer överens på lönespecifikationen och har helt plötsligt blivit färre?! Det tar på psyket att ALDRIG veta hur ens schema kommer se ut nästa månad, kommer jag få in tillräckligt med pengar? Det tar på psyket att ena dagen börja sitt pass klockan 06 på morgonen och andra dagen börja 15 och jobba till 21. Det tar på psyket att den personen man ska lita på till hundra procent pissar på en rakt i ansiktet, för dom kunde inte bry sig mindre. Det tar så mycket på psyket att jag idag, 29 Februari 2012 säger upp mig. Jag orkar inte mer. Jag orkar inte en enda instämplad minut på det stället mer. Tack för 4 år. Tjoföljt.
MAKE LOVE / CAROLINA
Kommentarer
Trackback
